Uncategorized

Min mamma, som bodde i Stockholm hela livet, var mästare på fönsterputs. Jajamensan, och detta sa hon väldigt ofta till oss barn. ”Visste ni att jag är överlägset bäst på fönsterputs i Stockholm?”. Hur tror ni att vi reagerade på det? Ja, med den självsäkerheten så rådde det väl inga tvivel för barn under 10. Hon var nog bäst i Stockholm på fönsterputs. Annars skulle hon väl inte säga det? Hon gick i pension ganska tidigt, och eftersom jag är yngst minns jag inte så mycket från tiden. Det finns relativt svaga minnen av att hon åkte runt i Stockholm och ordnade med fönsterputs till folk. Däremot började hon säga det där med att hon var bäst i Stockholm på fönsterputs betydligt senare. Det var, skulle jag tro, som ett bevis på att hon hade ett självutnämnt ”värde” även när hon slutat jobba. Man ska komma ihåg att det inte var jättevanligt att kvinnor jobbade på den tiden överhuvudtaget. Men det gjorde mamma. Hon ägnade sig åt fönsterputs under så många år att hon blev bäst i Stockholm. Kan ni tänka er det? Nåväl, nu är det längesedan jag hörde mamma säga det där om fönsterputs i Stockholm. Om korten ska läggas på bordet så ska jag erkänna att det är längesen jag hörde henne säga något alls. Det är nu otroligt nog 15 år sedan hon lämnade oss. Ett stort hål i vår familj lämnar hon efter sig. Vissa av oss kommer nog aldrig komma över det. Så varför talar jag om mamma just idag? Varför tar jag upp hennes påstått stora talang inom fönsterputs i Stockholm? Jo därför att detta samtalsämne kom på tal när vi hade syskonträff senast. Det var en trevlig tillställning. Jag och mina fyra syskon samt pappa träffades och åt middag. Målet var att umgås och ganska snart kom samtalet in på mamma. Det kändes som att vissa av oss hade försökt stänga ute det faktum att hon funnits. Tragiskt men sant och säkert inte särskilt ovanligt. När vi började prata om hur hon var mot oss när vi var barn var det min mellansyster som tog till orda. ”Vad fan var det där med att hon var bäst i Stockholm på fönsterputs?”. Det blev tyst i ungefär 2 sekunder, och alla tittade upp på varandra. Sedan brast vi ut i det största gapskrattet som ägt rum sedan vi började med de här middagarna. Grannarna ringde till och med störningsjouren – Det ni!

Det som först skulle bli ett ynka inlägg har nu resulterat i en lång rad poster. Poster som tagit upp det jag kan bäst, helt enkelt: värmepumpar och bergvärme. Det har uppskattats. Faktum är att det har uppskattats långt mycket mer än jag trodde att det skulle göra. Nu har jag nått vägs ände, då jag känner att jag svarat på de, enligt mig, viktigaste frågorna om saken. Det har dock uppstått några ytterligare frågor senaste veckan. Frågor om värmepumpar som jag inte tidigare har belyst här.  Jag ska därför presentera ett sista frågebatteri för den här gången. Nu kör vi hela vägen in i kaklet: ”Kan bergvärmen ta slut om flera närliggande grannar borrar?” Detta är inget problem. För att bergvärmen ska ha maximal effekt bör den borras med 20 meters avstånd från närliggande borrhål. Detta för att de inte ska ”stjäla” värme från varandra. När det gäller energin så fylls den på varje gång solen skiner på jorden. Detta gör att bergvärme inte kan ta slut, hur mycket vi än skulle försöka ta slut på den. ”Räcker det med en värmepump?” Jag tolkar frågan som: Kan min värmepump ge tillräckligt med värme eller behöver jag en alternativ energikälla? Här handlar det återigen om vilken pump man har. Även andra komponenter spelar in. Exempelvis hur stor fastigheten som ska värmas upp är. Fastigheter varierar också när det kommer till täthet. Vissa ”läcker” mer värme än andra. Man brukar säga att bergvärme är så pass kraftig att den kan värma de flesta fastigheter året om. Andra, mindre effektiva (och också betydligt billigare) värmepumpar kan behöva alternativ uppvärmning. Detta gäller förstås särskilt under årets allra kallaste månader. ”Varför ska jag skaffa bergvärme eller annan värmepump till min fastighet?” Jag vill avsluta detta frågebatteri med den mest övergripande frågan på vilken man kan svara många saker. Det finns flera bra svar och jag ska nu presentera de, enligt mig, allra bästa: Det är bra för miljön. Om alla låter installera värmepump till sin fastighet slår vi ett stort och viktigt slag för klimatkampen. Detta kan aldrig någonsin vara något annat än positivt. Det är ett effektivt sätt att spara pengar. Värmepumpar gör att man drar ner kraftigt på sina energikostnader. Det är en investering i fastigheten. Detta ska man verkligen inte, som fastighetsägare, glömma. När man låter installera bergvärme till huset gör man sitt framtida jag en stor tjänst. Det ökar nämligen värdet på fastigheten kraftigt.

Med alla de tekniska lösningarna för att säkra din pool bör du ändå ställa in poolregler och genomdriva dem konsekvent. Förklara badreglerna för dina barn och badare om och om igen. Till exempel följande poolregler: 1. Du kan inte springa vid poolen. Du kan glida och skada dig själv. 2. Gå inte nära poolen ensam! 3. Kasta inga föremål i poolen! 4. Täck poolen med poolöverdraget när den inte används. Vårt tips: Se till att du alltid städar poolområdet snabbt efter badet. Färgglada vattenleksaker som ligger runt fungerar som en magnet för barn. Du vill leka med det. Förvara till exempel vattenleksaken i en praktisk verktygslåda för trädgården! Lock till spabad ska läggas på om det är ett spabad man har, till poolen så gäller poolöverdraget. Första hjälpen vid poolen Det är också en säkerhetsfunktion om du har livräddande utrustning till hands, till exempel en första hjälpen-kit, en livboj, en lång stång. Du bör också ha kunskap om hjärt och lungräddning. Det är värt att ta en första hjälpen-kurs och regelbundet uppdatera den kunskap som erhållits där. Specialkurser om första hjälpen för barn erbjuds också på många ställen. Säker pool: även för husdjur Det lät redan däremellan: En pool i trädgården är också farlig för din fyrbenta familjemedlem eller husdjuret till din granne som har tappat vägen på din egendom. Familj lösa djur och vilda djur kan också drunkna i en pool om den är osäker. Du kan säkert förhindra en djurolycka med de åtgärder som beskrivs ovan. Djurrättsaktivister rekommenderar dock också djurvänliga utgångshjälpmedel, eftersom djur knappast har en chans att klättra upp i en pools släta väggar för att komma undan faran. Ett långt bräde, vars ena ände är fäst vid poolkanten, kan fungera som ett hjälpmedel för att komma ut. Den andra änden ska vägas ner på poolgolvet så att den inte kan flyta. Slätt trä kan förpackas i textilier så att djuren kan hålla fast vid det och dra sig upp. Djurstegar är också tänkbara som utgångshjälpmedel, som till exempel sticker ut i poolen nära de två långsidorna (vinkel ca 35 °). Du kan använda brädor där du skruvar fyrkantiga remsor på ett avstånd av 25 centimeter som steg. I sin tur kan du fästa frottéhanddukar mellan remsorna. Du kommer alltså att känna till flera alternativ för att göra din pool barnsäker. Nu är det upp till dig om du vill fräscha dig upp i det kalla vattnet i sommar. Skaffa ett poolöverdrag till din pool eller ett lock till spabadet.

Senast ni hörde från mig berättade jag att vi skaffat hemstädning. Många hörde av sig och berättade att de funderat på att göra detsamma. Det känns kul. Inte minst för att det leder till att en väldig massa fler personer kan få arbete. Det är också en mycket stressreducerande insats i livet. Något man tjänar på just nu. Jag var inne på nyttan som jag ser sedan vi börjat med hemstädning sist. Jag hann dock inte gå på djupet riktigt, och därför tänkte jag göra ett nytt försök idag. Här följer några av de saker som jag känner att jag får mer tid för sedan vi tagit hjälp med hemstädning: Träning Man ska verkligen inte förringa vikten av regelbunden träning. Jag kunde knappt stava till träning innan vi skaffade hemstädning. Då ska man minnas att jag, innan familj, tränade varenda dag. Jag mår bra av det, fysiskt men kanske framförallt psykiskt. Det är en oerhört lättnad för sinnet och jag känner att jag fått tillbaka mitt driv från förr nu. Vänner Upplever ni också att det är svårt att hålla kontakten med vänner när man har familj? Det tyckte jag också, framförallt med vänner som själva inte har familj. När vi skaffade hemstädning lösgjordes en ordentlig portion tid. Tid som vi kunde nyttja för många olika saker. Däri ingick tid då vi kunde träffa och umgås med våra vänner. Många, särskilt ni utan barn, tänker säkert ”Hur mycket tid lägger ni på städning egentligen? Det låter överdrivet”. Till er säger jag: Vänta bara, så ska ni få se. Måleri Ja, det var ett tag sedan. Jag har inte ägnat mig åt måleri på över tio år. Faktum är att jag inte har ägnat tid åt måleri sedan 11 december 2009. Kan ni gissa varför? Jo därför att min dotter föddes den 11 december 2009. Jag har helt enkelt inte haft tillräckligt mycket tid. Med hemstädning har jag fått den tiden tillbaka. Jag har nu äntligen fått tid att gräva upp mina gamla målarattiraljer. Jag arbetar redan på en tavla som jag planerar att släppa för allmän beskådan om ett par månader. Jag påstår inte att jag inte hade kunnat göra något av ovanstående utan hemstädning. Jag skulle dock vilja hävda att det har varit en mycket stark bidragande faktor. När stressen lägger sig och man, till slut, får tid att tänka och ta det lugnt – det är då inser man vad man saknat. Förstår ni vad jag menar? Någon mer som har regelbunden hemstädning?

Gudarna ska veta att jag har varit singel länge vid det här laget. Det vet de säkerligen också. Jag har aldrig varit särskilt blyg och jag räds inte att prata om mitt privatliv. Eftersom jag valt att blogga kan jag ju inte direkt bortse från att det kräver inskränkningar på min privatperson. Så är det, så har det alltid varit och så kommer det sannolikt att förbli. Nåväl, tillbaka till mitt eviga singelliv. Jag börjar bli lite trött på att vara singel. Samtidigt börjar jag bli nästan ännu mer trött på att gå på misslyckade dejter. Jag har nu varit i dejtingsvängen i över ett års tid. Under denna tid har jag nu kommit fram till vem jag tyckte bäst om. Jag tyckte väldigt mycket om han som jag härmed kommer kalla för ”killen som sysslade med mattläggning i Stockholm”. Det var inte så mycket det faktum att han bodde i Stockholm eller att han jobbade med mattläggning som gjorde det. Detta har jag kommit fram till efter noga funderande. För att förklara vad jag menar ska jag nu lista vad jag uppskattade särskilt mycket. Självsäkerhet Kanske dras självsäkra personer till andra likasinnade? Jag upplevde att han, han med mattläggning i Stockholm som yrke, var som jag. Han pratade på ett sätt som gjorde det uppenbart att han var säker. Säker på det han sa och säker på hur han rörde sig. Säker på vad han gjorde, alltså mattläggning i Stockholm och fotboll (vilket han spelade i div. 3). Annorlunda livsstil Alla som har varit på dejtingscenen i Stockholm vet att mattläggning inte tillhör de vanligare yrkesgrupperna. Nej, här arbetar nästan varannan person med PR. Alla verkar ha pluggat på Berghs, de flesta har en titel på engelska och ingen arbetar med händerna. Det var uppfriskande att träffa killens om jobbade med mattläggning i Stockholm därför. Det piggade upp! Smak Under vår första av de två dejterna visade sig att vi hade nästan skrämmande lik smak. Han älskade samma filmer som jag. När vi skulle välja vad vi skulle dricka hyllade vi samma drycker. Det visade sig till och med att han höll på AIK, vilket hela min släkt gör. Om det hade blivit något med honom hade detta varit ett kriterium. Inte från mig, men från min pappa och hans bröder. Så, där var han – Killen i Stockholm som alltså ägnade sitt liv åt mattläggning. Hur tycker ni att det låter? Borde jag ta kontakt igen?

Det är många som har frågat hur det går på det nya jobbet. Nu tänkte jag därför göra ett inlägg för att svara på frågan. Det korta svaret är: Det går bra! Väldigt bra faktiskt. Fasadrenovering i Stockholm skulle visa sig vara något för mig. Det längre svaret är förmodligen vad som intresserar de flesta, och därför ska jag också ge det. Först, lite bakgrund: Jag visste inte vad jag ville bli när jag började gymnasiet. Jag visste bara att jag inte ville göra det som pappa gör. Kanske var det för att bryta mot hans generation, kanske var det också för att det verkar så in i helvete tråkigt. Farfar arbetade med fasadrenovering i Stockholm. Det lät otroligt mycket roligare och mer utvecklande. Han ägnade sitt liv åt att bygga om Stockholm genom fasadrenovering. Han gjorde den stad vi bor i till en mer trivsam plats. Och vad gör farsan? Han går omkring som en dönick på ett kontor. Jag vet knappt vad han arbetar med men jag tror att det är mäklare eller ekonom eller något. Fan vet, men han tjänar i alla fall mycket pengar – som om det betydde allt. Jag vill inte bli en kontorsnisse, så därför valde jag något annat. Till pappas förtret valde jag fasadrenovering i Stockholm. Man kan lugnt säga att han inte var överförtjust i valet. Han hade gått hela livet med en vilja att bryta med fasadrenovering i Stockholm och det liv han levde ihop med sina föräldrar. Jag antar att jag nu gör exakt samma sak. Om detta mönster håller i sig kommer mina framtida barn inte ha något intresse för att bygga om Stockholm med fasadrenovering. De kommer förmodligen bli samma parfymdoftande kaffeknarkare som min pappa är. Tur att jag är myndig och kan göra mina egna val. Nu arbetar jag med fasadrenovering i Stockholm, och det känns bra! Faktum är att jag redan älskar mitt jobb. Mina arbetskamrater är verkligen grymma och jag tycker alltid det är roligt att gå till jobbet. Cheferna är bra och hela organisationen är bra uppbyggt och respekterad i huvudstaden. Det känns riktigt häftigt att, trots att jag är en färsking, ha fått börja arbeta på Stockholms bästa firma inom fasadrenovering. Det är inte fy skam, eller hur?

Jag är glad för de fina ord jag mottagit efter mitt förra inlägg. Att en text om mitt vardagliga arbete skulle få sådan uppmärksamhet var verkligen inget jag väntat mig. Jag anade nästan det motsatta men det visade sig vara helt fel. Det kanske vore dumt av mig att göra för stor deal av det hela. Dumt att säga att det faktiskt är mitt mest lästa inlägg någonsin. Dumt att påpeka att jag fått mer positiv respons än på något blogg-typiskt inlägg. Ja, jag väljer att inte säga något om det. För er som missade förra veckans inlägg kan jag ge en kortare recap. Det handlade om mitt arbete inom fasadrenovering i Stockholm. Många av er tänker nu ”Hur fan kan det vara intressant överhuvudtaget? Ett inlägg om fasadrenovering i Stockholm. Jag läser hellre en text om upplevelsen av att titta på färg som torkar. Så tråkigt tycker jag det låter”. Jag slår vad om att många av er inte ens har ägnat en tanke åt att det faktiskt finns folk som arbetar med fasadrenovering i Stockholm. Har jag rätt? Nåväl, inlägget handlade om att jag arbetat i branschen i 30 års tid. Det var ett litet jubileumsinlägg. En hyllning till vad jag åstadkommit under mina år inom fasadrenovering i Stockholm. En hyllning till mitt arbete, till mig själv och till mitt anletes svett. Ja, ni vet – Ett sånt inlägg. Så vad vill jag då säga med detta inlägg? Svaret är: Jag vet inte. Som vanligt har jag ingen större känsla för vad jag ska skriva om när jag väl börjar. Förra veckan handlade det om fasadrenovering i Stockholm, och det blev succé. Denna vecka handlar det om… fasadrenovering i Stockholm igen, vad det verkar. Fan vad grund jag är. Ska detta bli en blogg där jag skriver om mitt jobb? Finns det inte tillräckligt med sådana bloggar därute? Jag skulle aldrig läsa min egen blogg, det kan jag säga. Nu vänder jag mig till er, mina kära läsare. Vad vill ni läsa om här? Vill ni konsumera fler texter om min kamp för väl utförda fasadrenoveringar i Stockholm? Vill ni läsa om andra saker? Kanske en blandning – Ett potpurri av stoff från mitt liv. Saker jag ser då jag går genom gatorna precis som ni? Upplys mig, vänner!

Förståelsehorisont – Har ni någonsin mött detta uttryck någon gång? Jag tycker att det är väldigt vackert. Vackert på flera olika sätt. Till att börja med så låter ordet fint rent fonetiskt. Djupdyker vi i själva uppbyggnaden av ordet är det också svårt att undvika skönheten. Horisont är ett av mina absoluta favoritord i världen. Förståelse är förvisso inte lika vackert, men konnotationerna vi får av ordet väger ändå tungt. Kombinationen av orden förståelse och horisont resulterar alltså i det oerhört fina uttrycket förståelsehorisont. Så, varför pratar jag om detta plötsligt? Jo, jag tänkte nu berätta om en händelse som förändrade min förståelsehorisont. Händelsen inträffade häromdagen, och tar avstamp i min förståelse (eller icke förståelse) för konsultföretag. Brasklapp: För er som väntar på en livsförändrande historia så är jag ledsen över att behöva göra er besvikna. Detta är helt och hållet grundat i min egen fascination för min egen okunskap, i detta fallet: specifikt om konsultföretag. Varken mer eller mindre än så är att vänta. Jag mötte en vän på gatan. En gammal vän som jag inte träffat på många år. Han frågade hur jag mådde och jag frågade hur han mådde. Han frågade vad jag gjorde, jag svarade att jag gick på gatan på väg mot affären. Han förklarade att han menade i livet, jag skämdes en aning och svarade vad jag gjorde. Därefter ställde jag samma fråga till honom. Han drev konsultföretag. Jag såg omedelbart framför mig hur han drev någon av de gigantiska konsultföretagen som gemene man känner till. Han noterade mitt chockerade ansiktsuttryck och utvecklade sitt svar. Ja, alltså. Det är ett litet konsultföretag men jag trivs väldigt bra med det. Arbetade själv som konsult innan jag tog över stafettpinnen på företaget. Det är faktiskt väldigt kul. Ungefär 8 personer jobbar på vårt konsultföretag med olika uppdrag. Jag hade aldrig ens reflekterat över att det var en väg att gå. Sannolikt hade jag min fars ord ekande i huvudet fortfarande. Orden som predikade om fast anställning. Jag frågade lite till om konsultföretaget och han berättade mer än gärna innan han frågade ”Trivs du på ditt jobb då?”. Frågan kom från vänster och jag var oförberedd. Så oförberedd att jag faktiskt kastade ur mig det ärliga svaret: ”Jag hatar det. Klarar knappt en dag till. Jag har ångest på fredag för att det snart är måndag.” Han tittade på mig och log, sedan sa han ”Det där ska vi nog ordna om du vill ta hjälp av mitt konsultföretag ska du se”. Det var någon väldigt lugnande över det han sa. Han gav mig telefonnumret och bad mig kontakta honom nästa vecka. Konsultföretag alltså, det kunde jag inte tro när jag bara skulle gå till Hemköp och köpa mjöl. Spännande!

Efter mitt förra inlägg om stambyte i Stockholm har jag fått mängder av frågor av er läsare. Det är många som har hört av sig och känt sig oroliga inför hur de ska klara av projektet. Jag förstår denna oro. Stambyte i Stockholm är ett stort projekt, och det kommer att ta tid. Jag ska därför göra mitt bästa för att svara på lite funderingar som har dykt upp senaste veckan. Först ska jag dock tillåta mig att ge lite bakgrund för de som inte läst mig förut. Jag har varit verksam inom stambyte i Stockholm under många herrans år. De första 20 åren arbetade jag med det faktiska utförandet. Sedan startade jag egen firma om var sällan med på själva projekten. Jag antog i allt större utsträckning en projektledarroll, vilket jag än idag sysslar med. En stor del av min tid går nu åt till att utbilda andra inom stambyte i Stockholm. Jag reser mycket i mitt jobb och håller utbildningar för diverse olika byggrelaterade bolag runt om i landet. Det är kul och omväxlande, och jag är väldigt nöjd med situationen så som den ser ut. Men nog om mig! ”Hur fixar jag stambytet i Stockholm utan att bli tokig?” Så löd en fråga som kom in, och jag kan lugna både denna person och er andra med att tokighet inte är en påföljd man ser. Det kommer att vara kämpigt med ni kommer inte att tappa förståndet. Med det sagt tänkte jag komma med några väl valda tips. Flytta temporärt Jag förstår att denna möjlighet inte finns för alla. Om du däremot har möjlighet att byta boende under ditt stambyte i Stockholm – Gör det! Det finns gott om boenden som hyrs ut under kortare perioder. Kanske kan du flytta hem till någon familjemedlem eller vän en kortare period? Stambyte i Stockholm är ett omfattande arbete och det kommer att vara påfrestande att bo i bostaden under hela perioden. Se till att ha tillgång till dina bekvämligheter på annat sätt Mycket av det du kan göra annars kommer du kunna fortsätta att göra under stambyte i Stockholm. Du kommer att kunna ligga i sängen och titta på datorn, eller (högst sannolikt) sitta i vardagsrummet och läsa. Vad som däremot blir svårt vid stambyte i Stockholm är sådant som tvätt, dusch och toalettbesök. Hitta därför snabbt en alternativ lösning som gör att du kan få in rutiner även på dessa områden. Kanske finns ett gemensamhetsutrymme i fastigheten där man kan duscha och gå på toaletten? När din fastighet i Stockholm ska genomgå stambyte sätts ofta lösningar för de boende upp. Det lättaste sättet att undersöka detta är förstås att kontakta din fastighetsägare direkt! Jag hoppas att ni tycker att denna korta info om stambyte i Stockholm var behjälplig! Nästa vecka kommer svar på fler frågor som ni har skickat in.

Jag bor i en liten ort i de allra djupaste delarna av Västergötland. Det bor ungefär 6000 människor i samhället, och alla som bor här har berg och skog på ena sidan, och tågräls på andra sidan. Rälsen går att korsa på två platser: Genom en viadukt respektive en vanlig järnvägsövergång för bilar. Nyligen blev alla 6000 invånare i vårt lilla samhälle av misstag fångade mellan järnvägen och sjön/berget. Orsaken var att man valde att påbörja markarbeten på båda platserna utan att först säkerställa att åtminstone en av vägarna ut ur byn var bruklig. Jag vet hur krångligt det kan vara med tillstånd, ansvar och kommunikation när det gäller markarbeten. I flera år arbetade jag på Sweco, och under de åren fick jag lära mig vilken byråkrati som råder i Sverige. Privata företag, parkförvaltning, kommun, Vägverket – Ja, alla har sin enskilda roll i arbetet, men samarbeten lyser med sin frånvaro. Hur som helst. Markarbetet vid järnvägsövergången var planerat sedan länge. Kommunen hade varit snälla nog att dela ut informationsblad till alla boende om att alla hädanefter fick lov att åka under järnvägen snarare än över den. Detta gick alldeles utmärkt. Ja, i alla fall i några dagar. Natten mellan fredag och lördag för några helger sedan föll den värsta regnskur som jag någonsin har sett från himlen. Det var bokstavligt talat som om någon satt på kranen. Vi funderade över hur det skulle gå med markarbeten vid järnvägsövergången. Kunde det verkligen stå pall för sådana mängder? Efter mer än 24 timmars ihållande regn blev det uppehåll och folk kröp ut ur sina gömmor. Jag gick på promenad med en väldigt kissnödig hund och fick då se en total trafikstockning. En stockning som såg ut som om den hörde hemma i Stockholm eller någon annan stor stad. Den såg inte ut att höra hemma i vår lilla ort i alla fall. Det såg ut som om alla bilar som stod stilla var på väg mot viadukten. Jag gick dit, och väl där framme fick jag se vad som hade hänt. Den lilla tunneln under järnvägen var fylld med vatten. Säkert en meter djupt. Bilarna började sakteliga samarbeta för att kunna vända och åka åt andra hållet. Men var skulle de ta vägen? Markarbetet som pågick vid övergången var ju fortfarande igång. Vattnet försvann inte på ett par dagar. Och i ett nytt informationsbrev fick vi veta att hela asfaltsbeläggningen vid viadukten hade spruckit och förstörts av allt regn. Vi var fast i vårt lilla samhälle i 3 dagar innan man kunde fixa en temporär lösning genom vilken alla boende kunde ta sig ut i världen igen.