Uncategorized

Många frågor har kommit in sedan jag förra veckan avslöjade mitt riktiga namn. För er som har missat denna text rekommenderar jag att gå tillbaka och läsa. Reaktionerna har nämligen varit både många och fina. För er som inte orkar gå tillbaka och läsa texten kan jag avslöja namnet återigen. Jag heter Poppy, och det här är inte mitt prat i sommar. Så, sedan jag avslöjat min hemlighet – att min födelsenamn är Poppy – har frågorna regnat in. De flesta har tiltat åt ett särskilt håll, nämligen hur det känns att alltid gått under ett så ovanligt namn. Jag ska försöka svara så ärligt jag kan idag. Om ni känner att mitt svar är undermåligt får ni skälla på mig så gör jag om det. Jag tänker att jag ska presentera mina tankar om att heta Poppy genom att gå igenom några olika, viktiga punkter. Först och främst. Man måste komma ihåg att jag alltid har hetat Poppy. Poppy har varit mitt namn i snart 35 års tid. Jag vet inget annat än att heta det. Tanken på att jag skulle heta Jesper, Birgitta, Jens eller Anna är jättekonstig. Nej, jag heter Poppy och tanken på att heta det har jag vant mig vid. För mig är det inget konstigt. Det är lite samma som att en kompis till mig fyller år på nyårsdagen. Hon får ofta frågan om huruvida det känns speciellt. Hon tvingas då alltid förklara just detta. Att hon är van vid att fylla år då, så hon reflekterar inte över det. Precis så är dt med Poppy. Jag är helt enkelt van. En annan sak som man ska komma ihåg är att jag, fram till förra veckan, aldrig avslöjat mitt namn här. Detta gör att alla som vet att jag heter Poppy är de som redan känner mig. Visst, i början kanske de tyckte att namnet kändes märkligt. Nu är det lika vanligt som deras egna namn. Det är inte konstigt för dem att jag heter Poppy. Det är jag, och det kommer aldrig någonsin att ändras. Angående varför jag heter som jag gör så finns det en story och den hinner jag tyvärr inte gå igenom nu. Nej, jag får lov att återkomma och avhandla samtalsämnet Poppy även nästa vecka.

Som utlovad så kör vi idag ett frågerace. Ni som har missat de senaste inläggen ska få en liten bakgrund som gör att ni förstår bättre: Jag har nyligen försökt mig på online dating för första gången i mitt liv. Det tog ett bra tag. Jag menar, det var många som tjatade på mig om att jag skulle göra de. De kunde inte förstå hur jag kunde välja att vara singel, att jag inte bara testade online dating. Under en lång tid var detta förstås ett medvetet val. Jag ville helt enkelt inte dela vardagen med någon. Sedan ändrades något och då stod jag redo att testa online dating. När jag berättade om detta inkom många frågor genom kommentarsfältet. Jag tänkte nu att jag skulle svara på frågorna direkt i inlägget, så att alla kan ta del av svaren. Om du saknar svar på just dina frågor om online dating: Skriv i kommentarerna. Jag försöker svara på allting ni undrar i kommande inlägg också. Hur trodde du att online dating skulle vara och blev det så? Mycket bra fråga. Jag tänkte nog att online dating skulle vara ganska ytligt. Att det mestadels skulle vara människor som känner för att ge varandra kort och snabb bekräftelse. Jag vet inte riktigt varför jag hade denna fördom. Kanske för att folk jag känner och som kört på online dating länge berättar historier som hintar om detta. Jag tycker att det är svårt att, såhär när jag testat det, sammanfatta med ett ja eller ett nej. Det stämde väl då vissa personer absolut var ytliga. Ni vet, sådana man inte kommer in på skinnet utan bara vill tala om hur bra de själva är. Det blir också ett nej eftersom många nya bekantskaper inte var sådana. Online dating är, som så mycket annat, mångfacetterat. Hur länge har du sysslat med online dating? Ja, nu blir det ju faktiskt 3 månader. Det känns som att det är längre på vissa sätt och kortare på andra. Det lär fortsätta några månader till så länge jag känner att online dating ”ger mig” så pass mycket som det gjort fram till idag. Funderar du på att skaffa fler appar för online dating? Just nu tror jag faktiskt att jag ska köra på med den app jag har. Jag har tillräckligt svårt att kunna koncentrera mig på den appen jag har. Nej, när jag känner mig mer varm i kläderna kanske det blir ändring på detta. Fler frågor om min period med online dating? Ställ dem i kommentarsfältet så besvaras dem unisont nästa vecka!

Frågebatteriet fortsätter. Sedan jag nämnde att jag, innan jag började med detta, hade arbetat med trädgårdsskötsel i Stockholm – ja, då har frågorna haglat in. Varför detta har skett kan jag inte riktigt svara på. Jag vet inte om det har med Stockholm eller trädgårdsskötsel att göra. Jag anar att det kan vara lite både och, särskilt att döma av de frågor som kommit in. Besök gärna de tidigare inläggen med frågor och svar på trädgårdsskötsel som jag publicerat. Nu kör vi igen: Hur fick du jobb inom trädgårdsskötsel i Stockholm? Faktum är att det var mitt ex pappa som bedrev sådan verksamhet. Jag var sugen på att testa och tog därför ett sommarjobb hos honom ett år. Därefter kom jag tillbaka två somrar i rad. Efter gymnasiet ville jag bara fortsätta. Trädgårdsskötsel i Stockholm var min grej, helt klart. Jag fortsatte att arbeta för honom även efter att det tagit slut med mitt ex. Något som alla inblandade tyckte var lite konstigt. Jag brydde mig inte jättemycket. Inte så länge jag fick bo kvar i Stockholm och arbeta med trädgårdsskötsel. Har ni verkligen brunnit för ert jobb någon gång? Jag hoppas att alla någon gång får känna på samma sätt som jag kände för trädgårdsskötsel i Stockholm. Det var en fin känsla som kändes ända in i magen – om ni förstår. Vad var bästa med att bo i huvudstaden? Stockholm var helt klart ett viktigt argument för varför jag ville syssla med trädgårdsskötsel. Även om jag aldrig bott särskilt långt ifrån så var det nu flytten skedde på riktigt. Det var där jag ville vara. Jag minns att jag tänkte: Även om jag inte alltid kommer syssla med trädgårdsskötsel så ska jag bo kvar i Stockholm. Det är min stad och det ska den förbli. Hittills har jag inte haft fel direkt. Nu har det gått 20 år sedan jag först flyttade upp till Stockholm och började med trädgårdsskötsel. Vad var det bästa med trädgårdsskötsel i Stockholm? Det låter kanske tramsigt men det var faktiskt växterna. Jag älskar växter och vill i stort sett alltid vara runt dem. På ett sätt har mina antisociala drag gjort att jag kommit närmare djur och växter på något sätt. Jag tror att det verkligen bidragit till min höga nivå av trivsel när det kom till trädgårdsskötsel i Stockholm.  Är det någon som känner igen sig i beskrivningen? Jag talar gärna med likasinnade eremiter! 

Jag jobbade en sommar på flyttfirma i Stockholm. Detta är inte något jag funderar över särskilt ofta. Det beror i sin tur inte på att jag på något sätt vantrivdes. Nej, nej – raka motsatsen. Jag stormtrivdes den tid jag jobbade på flyttfirma i Stockholm. Livet stod i zenit så att säga. Allting klaffade väldigt bra och jag var på en bra plats i tillvaron. Så var det. Sedan vet jag inte hur mycket det var själva jobbet på flyttfirman som gjorde det, eller om det var mest Stockholm. Kanske en kombination? Det var förmodligen en kombination. Nåväl. Jag nämnde detta, det faktum att jag bott i Stockholm och jobbat på flyttfirma en tid, för mina nyare vänner. Samstämmigt sa dem att jag borde skriva om det. Jag frågade om de menade min korta tid i Stockholm eller om flyttfirman. Det unisona svaret löd ”Båda”. Jag tänkte därför att jag skulle följa deras inrådan och skriva om detta något udda ämne. Jag märker ju nu att jag redan börjat skriva om saken. Märker att det går lättare än jag hade tänkt, detta mitt dåliga minne om den här tiden till trots. Jag tänker att det blir enklast att göra en lista. Det brukar bli så. Jag ska göra en lista över vad jag gillade med att jobba på flyttfirma i Stockholm. Det är precis vad jag ska göra det. Och ni får bannemej läsa vare sig ni vill eller inte. OK? OK. Då kör vi. Att bo i Stockholm när man jobbar på flyttfirma Ja, eller oavsett vad man jobbar med egentligen. Jag älskade att bo i huvudstaden. Det gjorde jag verkligen. Det var himla fint och jag VET att jag vill tillbaka dit en dag. Då lär det bli inom en annan bransch, men ändå. Att bo nära jobbet Nu jobbar jag visserligen mest hemifrån. När jag är på plats har jag dock dryga 30 minuter pendling med bil till jobbet. Jävligt dryga 30 minuter om ni frågar mig. När jag jobbade på flyttfirman bodde jag 300 meter bort, i Stockholms bästa kvarter. Det var verkligen någonting jag skulle kunna tänka mig att göra jämt. Bo nära arbetet alltså. Att ha bra restauranger runt omkring sig alltid Jag älskar verkligen mat. Det är inget jag hymlar med direkt. När jag bodde i Stockholm och jobbade på flyttfirma åt jag ute varenda dag. Det var säkerligen bidragande till varför jag aldrig lyckades spara några pengar. Gott var det i alla fall. Väldigt gott. Jag måste rusa iväg men lovar att komma tillbaka till ett vanligt topic imorgon. Vi hörs då!

Jag köpte min lägenhet för snart fem år sedan nu. När jag var mitt uppe i budgivningen sa alla till mig att backa ur. ”Gör det inte!” minns jag att morsan skrek i telefonen till mig vid ett tillfälle. ”Varför då?” undrar ni. Därför att budgivningen stack iväg ordentligt. Säljaren fick obehagliga 900 000 kronor mer än vad hon hade önskat från början. Det sved. Vad som däremot inte sved var att få flytta in i drömlägenheten. För det var verkligen min drömlägenhet. Den såg exakt ut så som jag ville att den skulle se ut. Smart planlösning, ljus och fräsch och högt i tak. Mycket möjligheter till att förändra. Ja, allt var frid och fröjd och jag var jättenöjd, men allt gott har sitt slut. Stambyte i Stockholm har varit på mitt sinne under det senaste året. Det började då jag kom upp från tunnelbanan fick se hur huset bredvid mitt hade nya skyltar utanför. ”I denna fastighet kommer stambyte i Stockholm utföras av..” och sedan företagets namn. Jag såg framför mig hur nästa steg skulle bli att ha stambyte i Stockholm även i min fastighet. Såg framför mig hur det skulle leda till att jag skulle behöva flytta ut till min mamma och pappa i Berga. Så kunde det bara inte få bli! 2 veckor gick, och arbetet med stambytet i Stockholm på byggnaden bredvid min var i full gång. Ibland hörde jag oljud och det fick mig att rysa till i kroppen. Som om någon var på jakt efter mig. Någon som ville utföra stambyte i Stockholm i min byggnad, i min lägenhet, och dessutom mot min vilja. Jag vaknade till och med på nätterna ibland, och insåg att jag bara hade drömt. “Kanske renoverar dom bara dom fastigheter med ojämna husnummer” tänkte jag vid nåt tillfälle.  Nåväl, stambytet i byggnaden bredvid min i centrala Stockholm fortgick och jag slutade tänka på det. Fram till dess att jag, en månad senare, gick förbi byggnaden på andra sidan min. Där stod: ”Stambyte i Stockholm pågår!”. Min puls gick upp igen. Jag skyndade in i min port, upp för trapporna, in genom min dörr och stängde om mig. Och där, på golvet, låg ett brev. Jag tittade ner mot brevet och det tittade tillbaka på mig. Jag plockade upp det och fumlade till slut upp innehållet. ”Information om stambyte i Stockholm, till dig som bostadsrättsägare”. Ingen kommer undan. Stambyte i Stockholm och döden är något vi alla måste genomgå, en dag. Nu när arbetet är gjort är jag oerhört nöjd dock! Även om det fick ta ett par månader av boende hos mamma och pappa.

Vi tog ett stort beslut. Beslutet handlade om att vi skulle låta genomföra fasadrenovering i vår brf i Stockholm. Det satt långt inne, kan man lugnt säga. Faktum är att jag var en stor anledning till att styrelsen inte tog något beslut om saken tidigt. Jag var också i Nej-laget till en början. Det var det visserligen många som var. Den som inte var emot fasadrenovering i Stockholm från början var Jan. Jan var bestämd på att detta var en oerhört bra idé. Det skulle vara en bra affär utan tvekan, försäkrade han. Han menade på att det är det säkraste sättet att öka värde på vår brf. Vi var tveksamma. Varför vi var tveksamma vet jag inte riktigt. Det var inte direkt någon av oss som hade särskilt bra koll på sådant. Sedan förändrades vi över tid. Fasadrenovering av våra hus i Stockholm började mer och mer låta som en bra idé. Anledning: Jan samlade material och ”vittnesmål” (som han kallade det) om fasadrenovering i Stockholm. Han lade fram detta på bordet varje gång vi skulle ha styrelsemöte. Jag sneglade bara på dem i början, övertygad om att min ursprungliga åsikt var av störst värde. Sedan tog jag upp en, tittade på fasadrenovering i Stockholm som skett på andra hus. Det var faktiskt en himla skillnad. Sedan gick några månader av stillsamma påverkanskampanjer om fasadrenovering i Stockholm. Detta kulminerade en tisdag eftermiddag då vi skulle ha möte. Jan hade då bjudit in Mats. Mats var en gammal klasskamrat till honom med det var sekundärt i sammanhanget. Han drev nämligen också en firma i Stockholm som utförde just fasadrenoveringar. Det var förstås det som stod på agendan. Vi skulle få höra fördelarna med fasadrenovering i Stockholm direkt från hästens mun, så att säga. Mats lade ut orden om denna byggåtgärd och de många fördelar som fanns med det. Det lät faktiskt väldigt intressant. Husen i vår brf i Stockholm hade inte genomgått en fasadrenovering på många år. Det var därför det blev svårt att svara på frågan när den kom: ”När fick er brf en fasadrenovering senast?” Frågade Mats och möttes av total tystnad runt bordet där vi satt. Är det någon av er som har erfarenhet av fasadrenovering i Stockholm? Vi funderar nämligen på vilket företag vi ska låta genomföra denna åtgärd. Tips tas gärna emot!

Vi tar vid där jag lämnade er senast. För er som inte hängt med så handlar mina nuvarande inlägg uteslutande om berättande. Jag berättar en historia där ett världsligt ting – en iPhone 8 med skal på sig – har äntrat en magisk värd, ett sagornas rike. Häng med. Gläntan lystes upp av solen som strålade genom träden. Beroende på vartåt jag tittade, hur jag lutade mig och på vilket sätt trädkronorna svajade av vinden bländades jag. När en koncentrerad solstråle nådde mitt öga tittade jag ner igen. Jag tittade på iPhone 8 och dess skal. Den jag bar i min hand och som jag av någon outgrundlig anledning hade hittat liggandes i gläntan. Jag vände mig om utan att vara helt på det klara med varför. Det kändes rätt att göra det. Jag såg någon eller något närma sig, bara 12 meter bort. Jag greppade hårdare om skalet till den iPhone 8 jag höll i handen. Det var oklart varför men det kändes som att telefonen skulle spela en avgörande roll. Det som närmade sig mig mellan träden tornade nu upp sig och jag höll skalet till iPhone 8 närmare mitt bröst. Det var en människa, visst var det så. Den hade två ben, två armar och liknade på många sätt de andra människor jag sett. De jag sett innan jag steg in i en värld där det enda värdsliga är en iPhone 8 med skal, vill säga. Det enda som skilde den här människan åt från de människor jag vanligtvis såg var storleken. Den här var säkerligen närmare 4 meter lång. Det skrämde mig även om ansiktet vittnade om något som var långt ifrån skrämmande. Det fanns ett leende där. Ett leende som sedan brast ut i ord. ”Är det din iPhone 8, och ditt skal?” frågade människan. Det tog 3,5 sekunder innan jag greppat omfattningen av att han frågade mig. Jag tittade ner på nämnda skal och nämnda iPhone 8, sedan tittade jag upp och kisade för att se toppen av denna enorma best. Toppen där huvudet satt, huvudet som var lika stort som mammas wokpanna där hemma. Jag förmådde inte säga något utan sträckte upp iPhone 8, med skal och allt, mot händerna på min nya bekanta. Han sträckte sig fram och greppade tag om luren och sa ”Tack så mycket”

Här kommer ett tips för dig som inte har råd med den mobil du egentligen vill ha. Säg att du vill ha en iphone 8, gör då såhär; du köper ett iphone 8 skal, gärna ett med mycket bling för att blända betraktaren från att titta allt för noga. Hittar du inte ett med tillräckligt bling kan du DIY ett blingskal från ett iphone 8 skal med mer propert utseende.  Sen behöver du förstås nåt att sätta ditt iphone 8 skal på, en telefon som du har råd med och inte har nåt emot att modifiera lite. Förslagsvis en som ryms i ett iphone 8 skal, om du vill göra det enkelt för dig själv och mer trovärdigt. Det blir aningen avslöjande om mobilen sticker ut en decimeter från ditt iphone 8 skal, då får du istället jobba på dina bedragarskills och ljuga ordentligt, vilket du kanske redan är bra på och gör plättlätt. I annat fall tänker jag att det är enklare att ta nånting som passar hyfsat i ett iphone 8 skal. Du kommer ändå att behöva vara smidig och inte låta nån titta för noga på den. Till exempel säga nej det går inte, min iphone 8 är så blyg, den gömmer sig i sitt iphone 8 skal. Som en sköldpadda. Om du sedan kan rabbla diverse intressanta fakta om sköldpaddor för att distrahera personen underlättar det mycket. Du kan googla dem på din icke iphone 8 i sitt iphone 8 skal. Men nu avvek jag från ämnet. Du har nu ditt iphone 8 skal, du har fyllningen. Om du har tur räcker det så. Om inte kanske du behöver en tub lim också, så du kan limma din suboptimala mobil i ditt iphone 8 skal, för att slippa det pinsamma ögonblicket när du tar fram telefonen och den flyger ur iphone 8 skalet för att den inte alls passar i det då den ju faktiskt inte är en iphone alls. Nästan lika avslöjande som när mobilen sticker ut ur iphone 8 skalet så som jag nämnde tidigare.  Nu behöver du bara komma ihåg några enkla vanor som för övrigt vore bra att anamma även om du hade din drömmobil. Lägg den med skärmen neråt när du lägger den ifrån dig, då kommer alla se ditt fina iphone 8 skal och inget annat. Ha den alltid på ljudlöst, för att inte spela upp några pinsamma androidläten. Och låt för guds skull bli att sticka telefonen under näsan på folk för att visa dem den senaste selfien, kattvideon eller vad du nu har sparat på den. Nöj dig med att flasha ditt iphone 8 skal och sätt sedan undan mobilen som en vettig människa. Sådär, nu har du just fått lära dig hur du med ett iphone 8 skal fejkar en äkta iphone.

För att visa att jag är en sann millennial så ska jag börja med en dubbel-negation: Det har inte direkt inte dykt upp frågor om ämnet jag skrev om i bloggen senast. För er som har hängt med på vad det har handlat om är detta säkert något förvånande. För er som inte har gjort det kommer här en snabbgenomgång för att kunna förstå detta inlägg: Jag gick på dejt. Dejten gicks på med en person som jobbade med slamsugning. Intressant, eller hur? Jag menar, hur ofta träffar man någon som arbetar med slamsugning egentligen? Det gör i alla fall jag väldigt sällan. Det kanske säger mer om mig och de kretsar jag umgås i än något annat visserligen. Jag fortsätter att skjuta mig själv i foten. Hur som helst så gick vi på middag, allt gick väldigt bra och det var trevligt och fint alltihop. Slamsugning blev ett återkommande ämne som vi talade om. Detta berodde mest på en sak: Mig. Jag var frågvis. Kände att jag ville passa på att snacka lite annat än de jag vanligen snackade om. Som mäklare handlar allt om fastigheter. Det blir lite tråkigt i längden. Slamsugning (eller i alla fall rör/avlopp) är förvisso del av en fastighet så jag är fortfarande i ett safe space. Nåväl, i förra inlägget om mig och slamsugning-killen skrev jag att vi skulle ses igen. Vi skulle till och med ses på middag bara någon timme efter att jag slutade skriva. Nu har denna dejt #2 skett och frågorna har haglat in. Jag visste inte att slamsugning och dejter var så populära ämnen hos er läsare, men det gläder mig. Det har som sagt dykt upp många frågor, vissa mer vågade än andra. Den absolut vanligaste frågan var förstås: ”Hur gick det? Hur gick det med slamsugning-killen?”. Jag tänkte därför att jag skulle klappa er medhårs och ge en liten review av andra dejten: Det gick bra. Det kändes roligt. Vi pratade inte enbart om hans jobb inom slamsugning den här gången. Vi pratade inte heller om mitt jobb utan gick vidare till roligare ämnen. Livet, rymden, vilka 3 länders mat man skulle välja om man bara fick äta de för resten av livet. Ni vet, såna där saker man pratar om när man inte längre har något att säga om slamsugning. Svaret på den näst mest populära frågan är också: Ja …vi ska ses igen

Jag bad om att få återkomma idag och här är jag nu. Det var många som tyckte att jag lämnade er på halster igår. Om detta tvista inga lärde för det var just vad som inträffade. Jag hade planerat att skriva vidare om min sommar inom markarbete i Stockholm – det var verkligen min plan från första skrivet ord – men livet kom emellan. Och när jag säger att livet kom emellan och hindrade mig från att skriva om markarbete i Stockholm. Då menar jag att jag hade en tid hos min barberare som jag inte ville missa. Vem fan vill betala 1100 kr för att få skriva lite mer om markarbeten i Stockholm? Ingen, mina vänner. Det vill ingen. Så, låt oss då återgå till temat markarbeten i Stockholm. När jag abrupt lämnade er igår så tänkte jag berätta om de olika projekt jag bidrog till. Det kanske är en stretch att säga att jag bidrog. Jag var i alla fall på plats fysiskt. På plats med mina nya kamrater och kollegor inom markarbeten i Stockholm. Tro mig när jag säger det: Det företag i Stockholm som jag arbetade på inom markarbete var bad ass. De fick alla stora kunder. Tydligen hade de tidigare varit ganska små men nu växt något kopiöst. Det var himla roligt att det var just där jag hamnade. Eftersom jag hade bestämt mig att testa på markarbete och Stockholm var det lika bra att hamna med de bästa. Okej, jag går igenom respektive projekt ett i taget: Markarbete i Stockholm 1 – Anläggning av parkeringsplats Det började inte direkt med det roligaste projektet men det var ändå ordentligt lärorikt. Det första markarbete jag deltog vid när jag kom till Stockholm var alltså bygget av en parkeringsplats. Den var förvisso inte liten. Det var till en Willys-butik och satan vad många som skulle få handla på denna affär samtidit, kära vänner. Markarbete i Stockholm 2 – Dränering Alla hus måste dräneras någon gång. Detta hade jag ingen aning om när jag började men nu vet jag. Andra projektet var dränering av en stor fastighet. Även detta var ett stort projekt inom markarbete i Stockholm, fick jag berättat för mig. Det skulle ta ganska lång tid, kosta relativt mycket för kunden, men det var nödvändigt icke desto mindre. Markarbete i Stockholm 3 – Innergårdsrenovering Man ska kanske inte vara partisk men detta var ändå grymt roligt att medverka på. Resultatet av detta markarbete i Stockholm stod inte klart förrän ett par månader efter att jag slutat. Jag fick dock chansen att se det eftersom en vän bor i bostadsrättsföreningen som lät genomföra renoveringen. Ett makalöst arbete av mina kära kollegor inom markarbete i Stockholm. Mycket imponerande! Nu är det dags för mig att avlägsna mig från er och från ämnet markarbete i Stockholm. Ta hand om er. Ciao!