Ännu ett inlägg om fasadrenovering i Stockholm
Jag är glad för de fina ord jag mottagit efter mitt förra inlägg. Att en text om mitt vardagliga arbete skulle få sådan uppmärksamhet var verkligen inget jag väntat mig. Jag anade nästan det motsatta men det visade sig vara helt fel. Det kanske vore dumt av mig att göra för stor deal av det hela. Dumt att säga att det faktiskt är mitt mest lästa inlägg någonsin. Dumt att påpeka att jag fått mer positiv respons än på något blogg-typiskt inlägg. Ja, jag väljer att inte säga något om det. För er som missade förra veckans inlägg kan jag ge en kortare recap. Det handlade om mitt arbete inom fasadrenovering i Stockholm. Många av er tänker nu ”Hur fan kan det vara intressant överhuvudtaget? Ett inlägg om fasadrenovering i Stockholm. Jag läser hellre en text om upplevelsen av att titta på färg som torkar. Så tråkigt tycker jag det låter”. Jag slår vad om att många av er inte ens har ägnat en tanke åt att det faktiskt finns folk som arbetar med fasadrenovering i Stockholm. Har jag rätt? Nåväl, inlägget handlade om att jag arbetat i branschen i 30 års tid. Det var ett litet jubileumsinlägg. En hyllning till vad jag åstadkommit under mina år inom fasadrenovering i Stockholm. En hyllning till mitt arbete, till mig själv och till mitt anletes svett. Ja, ni vet – Ett sånt inlägg. Så vad vill jag då säga med detta inlägg? Svaret är: Jag vet inte. Som vanligt har jag ingen större känsla för vad jag ska skriva om när jag väl börjar. Förra veckan handlade det om fasadrenovering i Stockholm, och det blev succé. Denna vecka handlar det om… fasadrenovering i Stockholm igen, vad det verkar. Fan vad grund jag är. Ska detta bli en blogg där jag skriver om mitt jobb? Finns det inte tillräckligt med sådana bloggar därute? Jag skulle aldrig läsa min egen blogg, det kan jag säga. Nu vänder jag mig till er, mina kära läsare. Vad vill ni läsa om här? Vill ni konsumera fler texter om min kamp för väl utförda fasadrenoveringar i Stockholm? Vill ni läsa om andra saker? Kanske en blandning – Ett potpurri av stoff från mitt liv. Saker jag ser då jag går genom gatorna precis som ni? Upplys mig, vänner!